Makt och politik

Jag har inte skrivit om poltik här tidigare. För en massa år sedan, så var jag politiskt aktiv. Ja, organiserat paripolitiskt aktiv, för politiskt aktiv är man kanske alltid. Nu när jag tittar tillbaka så är jag ganska nöjd med att ha slutat med den biten. Mitt förtroende för de politiska partierna har nått en ny bottennivå och min anledning att sluta känns nu mer rätt än någonsin:

Poltiken handlar numera enbart om makt.

Politiken styrs numera av marknadsförare och valstrateger. När jag började med politik var det tron på en bättre värld som fick mig att göra det. Det var då naturligt att gå gå med i ett ungdomsförbund och hitta andra som delade denna tro. Idag är de politska ungdomsförbunden mindre än någonsin, och de enda ungdomar som tycks brinna för politiska idéerna är så kallade extremister: I ena änden veganer, anarkister och i andra änden den nationella rörelsen. Jag påminner mig själv om en av de stora socialdemokraternas ord:

"Så länge som det med fog kan talas om valboskap, så länge kommer det nya samhället att låta vänta på sig.” (Rickard Sandler)

Jag har länge anklagat socialdemokratin för att vara ett maktparti. För många av mina tidigare vänner inom politiken verkar makten vara viktigare än idéerna. Den tydliga blockbildningen som alliansen har skapat har ytterligare förstärkt denna dumhet. Allra mest bevisar centern det genom sin nya acceptans av kärnkraften. Det nya samhället kommer att låta vänta på sig. Vi har en ny polisk klass utan kontakt med människornas inre.

Mitt mest skrämmande ögonblick för i min politiska verksamhet var när jag satt på en partiårskonferens och en av talarna citerade en gammal marsch:

Takt, takt, hållen takten,
den är mer än halva makten.
(Karl-Erik Forslund)

Det var då jag såg hur fel vi är på väg. Makten är viktigare än människan. Alla skulle inordnas i kollektivet och tala lojalt med ledningen. Alla svenska partier har tappat sina bärande idéer. Det är viktigare för riksdagsmannen att arbeta ihop till riksdagspensionen och för kommunalrådet att uppbära sin lön.

Visst är makt viktigt i poltiken, men bara om man använder den till något bra. Numera känns det bara som om de som vi har valt att vara våra ombud, ser oss som kunder som man kan förleda hur som helst, bara man får sin inkomst. Marknadsundersökningar ersätter folkrörelsen.

Det farliga med blockpolitiken är inte att vi får politisk polariserng, utan att vi får två block som lägger sig extremt nära någonsorts poltiskt mittenfåra, för att vinna så mycket väljare som möjligt. I utkanten öppnar vi därmed upp för den odemokratiska rörelsen.

Partierna har sålt sina idéer på realisation för att vinna kortsiktigt, och står nu nakna och kommer att ha öppnat upp en poltiskt arena som är mycket skrämmande.