- Stening till döds av en 13-årig flicka som våldtagits
- Parningsritualer på nattklubbar och krogar
I måndags stenades Aisha Ibrahim Duhulow, 13, till döds inför tusentals människor. Hennes brott var, enligt Amnesty International, att hon försökt anmäla en våldtäkt. Händelsen inträffade i Kismayo, Somalia. Gärningsmän är, uppger Amnesty International, den islamistmilis som innehar makten i staden.
Stening är ett ofattbart straff. Det är omöjligt att förstå hur man kan utsätta en annan människa för det. Våld är en del av människans natur, hur ogärna vi än vill erkänna det:
Våld i vredesmod, att någon skulle kasta en stor sten på en ovän i ett slagsmål skulle man kanske kunna förstå. Att någon skjuter en annan människa med vapen i hand under krig går kanske också att förstå, även om även det är ett korkat sätt att lösa en konflikt.
Det man kan undra är då hur människor kan drivas till att utföra stening. Först måste någon ha kommit på att det är ett lämligt straff om man redan blivit våldtagen. Sedan måste några andra tittat på just det aktuella fallet, då en trettonåring blivit utsatt för våldtäkten, och tyckt att stening var en bra grej att ta till då. Slutligen har alltså 50 män stått med stenar i händerna och kastat dessa mot barnet. Vilka tankar rörde sig då i deras huvuden? Stolthet, pliktkänsla, blodtörst? Hur känns det i det ögonblicket när stenen lämnar ens hand för att träffa barnet någon sekund senare? Kastar man med full kraft eller håller man igen och hoppas att någon annans sten träffar hårdare och före?
Jag har inga svar, bara frågor när det gäller en sådan händelse. Det hela är ofattbart och bevisar bara hur usla människor är. Dessa män är säkerligen inte annorlunda än du och jag. De har bara hamnat någon annanstans i livet. De har samma typ av hjärna och kropp som oss, men har ändå gjort det här. Det kunde varit vi som gjorde en sådan sak. Vi hade också gjort det här om vi hamnat i samma situation och haft samma livserfarenhet med oss.
Kunde de då varit andra djur än människor? Dödar djur för att en påstådd gud påståtts ha bestämt att det skall vara så? Nej, naturligtvis inte. Djur dödar normalt inte varandra av känslomässiga skäl.
Människor är inte bara djur, utan lägre stående varelser än andra djur.
Den andra delen av denna observation är enklare och mindre vidrig:
Jag var på krogrunda igår. Min kompis Kenth och jag vandrade runt krogarna, först på Fagans, där det var knökfullt och omöjligt att beställa, vi gick vidare till ett folktomt Brogatan. Brogatan kändes tråkig och vi vandrade ner mot Möllan. Tempo var som vanligt trevligt, men vi var rastlösa och vi fortsatte till Nyhavn. Nyhavn verkade sakna personal och vi fick inget att dricka trots att vi väntade länge. Tills slut satte vi oss på Mascot.
Mascot har förändrats mycket sedan jag var där sist. Senast var Mascot en ganska tråkig imitation av en krog på finlandsbåtarna där dekadenta personligheter satt och hällde i sig alkoholhaltiga drycker. Nu har ungdomarna tagit över stället. Killar som går omkring och spänner sig. De håller armarna som om de bär en TV-apparat och tror att det gör att de ser muskulösa ut. Tjejer i för lite kläder och som är överdrivet sminkade, men som ser ut som de är max 16 år.
Efter en runda till på Brogatan där vi pratade med lite trevligt folk så var vi mogna för nattklubb. Jag försöker gå ner i vikt och hade därför pimplat bubbelvatten hela kvällen och känslan för nattklubb var mera nyfiken än party. jag har aldrig varit på Swing Inn och Kenth ville dit. Det kändes mer som ett studiebesök än som nöje. Studiebesöket var dock extremt underhållande. Vilket ställe! Känslan av finlandsfärja som jag "saknat" på Mascot var här, och i kvadrat.
Män och kvinnor i blandade åldrar hoppade på ett pulserande dansgolv, med förvånande bra belysning, med tanke på hur gärna man undviker bra belysning i raggningssammanhang när man blirvit en bit över 30år. Det luktade av svett, alkohol och parfym. Känslan var jakt och kvinnor och män cirkulerade runt dansgolvet, på balkongen ovanför dansgolvet. Gamla gubbar med färgat hår dansade med yviga rörelser. Tanter med överdrivet smink och glitterkläder såg lystet på unga män. Unga vackra kvinnor gick runt och valde bland männen. Det hela var mer intressant att studera än vilket naturprogram på tv som helst. Jag skulle velat ha Arne Weise med som speakerröst:
- Människohonan visar upp sina bröst för att locka till sig hannarna. Männen har stärkt sig med brygder som stärker deras mod. I luften känner man dofter av feromoner den rytmiska suggestiva musiken stärker deras lust. Se där borta: Mannen med lejonmanen tror sig ha hittat ett byte, en ung kvinna, men hon avvisar honom och vänder sig till de övriga kvinnorna i sin grupp. De skrattar tillsammans åt hannen som tydligen inte dög att föröka sig med. Jakten går vidare.
Ireen von Wachenfeldt, ordförande för kvinnojourernas riksorganisation, skapade en gång i tiden rabalder genom att säga: Män är djur.
Hon hade rätt, men det gäller även kvinnor. På gott och på ont. Den djuriska leken ledde säkert till att några fann varandra, antingen för stunden eller för livet. I vilket fall som helst hade de det säkert skönt tillsammans.
/Stefan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar