There and Back Again

När Bilbo sitter på sitt rum och skall skriva om sitt livs historia och resa inför sin födelsedag, så kallade han den "There and Back Again". Jag är ännu inte så gammal som denna sagofigur, och han var ju hob, så han har ju ett längre liv i sagovärlden. Idag fyller jag "gubbe", och Pragresan var kanske inte mitt livs resa, men den var mycket givande och jag har skrivit om den efterhand. Jag hittade inga magiska ringar, som tur är, men många historiska och arkitektoniska juveler.

Sista dagen i Prag tillbringade vi med att promenera och shoppa. Lite minnen, presenter och sånt vill man ju köpa med sig hem. Vi åkte spårvagnen (vår trogna 23a) över till lillsidan för att promenera tillbaka mot vårt hotell. Väl över på lillsidan strosade vi in i flera av de olika kristallaffärerna som finns där. Prag är känt för två saker som man "skall" köpa som souvenirer, om man vill vara en duktig turist: Träleksaker och kristall. Lite som att åka till gränsen mot norra Småland... BRIO och Kosta Boda. Ja, när vi kom över till Gamla Staden så till och med såg vi en Kosta Boda-butik.

Det blir ju inte så spännande bilder när man går i butiker, så ni får nöja er med den på Freja i den praktfullt glittrande kristallaffären till vänster. Ögonen tindrade ikapp med glasföremålen. Vi hittade presenter åt våra föräldrar och grannarna som tagit hand om posten: Lite knep och knåp i trä och något glasföremål.

Vi åt en god måltid på en traditionell tjeckisk restaurang. Den hade inga vegetariska alternativ så jag valde att äta kött en gång till. Jag ligger antagligen under vad världen tål av klimatskäl iallafall, men räknar man in flygresan så kanske man skall ha dåligt samvete. Dock var måltiden värd lite dåligt samvete: Man skall alltid passa på att äta lite rått kött när man är i utlandet, så jag beställde carpaccio. Det var lysande gott! Till huvdrätt passade jag på att ta en Wienerschnizel, eftersom jag hört att de skulle ha bra sådan i Prag. Den var god, men inte fantastisk. Det var gott med vanlig potatis till, som jag kom på att jag saknat mer under resan än vad jag tänkt på tidigare.

Vi gick över Karlsbron för sista gången (denna gång iallafall). Förra gången hade vi fått skynda oss så eftersom damen med det röda paraplyet som ledde vår vandring försvann iväg framåt i folkhavet vant som en fisk i de riktiga haven. Denna gången kunde vi ta det lite lugnare och såg att vi missat vyn till höger förra gången. Kanske dessutom den varit dold av renoveringen som pågår på bron.

Byggnadsarbeten kommer att pågå på bron i flera år framåt och under helgen hade de satt upp staket runt statyn som man skulle gnida för att få lycka. Vi hade alltså en våldsam tur redan innan vi fick chansen att skaffa oss denna kvalificerade turkälla, som nu är bakom lås och bom. Många turister blir säkert besvikna i sommar och höst, när de inte kommer fram till den.

Vi gick i de vindlande gränderna och letade efter marionettdockor till flickorna. De ville absolut ha med sig sådana hem från resan. De flesta var dock olösligt dyra. Till slut hittade vi några som inte kändes som skräp, men inte gjorde en ruinerad samtidigt. Frida fick en Pippi Långstrump och Freja en söt rödklädd flicka. Försäljaren ägnade mycket tid till att sälja in dockorna, och charmade flickorna med sina upptåg. Vi hade nog inte kunnat gå ur butiken utan att köpa något, då hade flickorna fått trauman för livet och skrivit om det i sina memoarer... vänta... det är ju en idé.... man kanske skulle plåga dem så att de kan bli som Bergman eller någon annan med trasig barndom...

Efter dockinköpet började det bli rejält stressigt att ta sig tillbaka för att hinna med taxin och packa om saker så att dockorna fick plats. Vi följde den väg vi trodde var rätt genom gränderna och ett tag kändes det som om tiden inte skulle räcka till, men så öppnade sig Gamla stadens torg framför oss och vi var på rätt spår igen. Det enda som hindrade oss var att gäng Hare Krishnamänniskor som fick för sig att dansa i gränden vi ville in i. Döttrarna fascinerades av de tokiga människorna, som sjöng högt och enformigt. Jag mindes med glädje hur man kunde köra över sådana munkföljen i dataspelet Grand Theft Auto (1:an).

Vi kom fram till det lilla marknadstorget, där det förr varit fruktmarknad, och där ville jag leta upp ett stånd där de sålde ett Backgammon i trä som jag gillat när jag såg det första dagen. Efter en stunds letande så hittade jag det och Annicka hittade en sjal till sig.

Vi hade tempot uppe i kroppen och gick nästan för fort tillbaka till hotellet. Den tid som känts för kort tidigare kändes nu för lång. Vad skulle vi göra på hotellet nu när vi inte hade ett rum längre? Precis innan hotellet låg där ett Café som vi avfärdat tidigare, men nu låg det perfekt. Vi tog varsin cappucino och bubbelvatten åt döttrarna som tröttnat på läsk. Det var första stället där vatten var billigare än öl i hela Prag. Det var en skön sista stund innan avresan, speciellt som cappucinon var det bästa kaffet vi fått på hela resan. Lustigt att vi gått förbi stället varenda dag och inte tagit en enda kopp.

Taxin till flygplatsen var sen, men som tur var hade vi checkan in online och hade gott om tid på oss. Han körde en väldigt konstig väg till flygplatsen dessutom, och vi fick se andra delar av Prag som vi annars hade missat. Det blev kul ändå på det viset. Den enda nackdelen var att det blev lite trångt om tid till inköp och sånt på flygplatsen. Priserna på Prags flygplats var inte heller så spännande, det hade varit bättre att handla en del i någon av alla de små spritbutiker som finns överallt. Flickorna (alla tre) blev däremot glada av hyfsade priser på parfymer.

Flygresan hem var helt ok, förutom att de missat något med maten så jag först inte fick något. De lyckades dock få ihop något från Businessklassen som var ganska gott till mg. Inte så mättande, men god ost och en kaka. Freja mådde lite dåligt denna flygresa, men bullen hon fick gjorde henne lite lugnare i magen.

Reflektioner

• Tjeckiskt toalettpapper är meningslöst mjukt. Det fungerar inte!
• Tjeckiska toaletter saknar i allmänhet lås
• De flesta i Tjeckien tilltalar mannen i sällskapet
• IKEA finns överallt, hotellhandukar, möbler, restaurangbestick
• Hela Prags stadskärna är en enda stor turistattraktion
• Öl är oftast billigare än vatten i Prag
• Kranvattnet smakar lite skumt, men man vande sig snabbt, speciellt om det var kallt
• Asfalten smälte i Kutna Horá, så nu har de ett fotspår av mig till extra turistattraktion
• Trots alla liter öl och all god mat som inmundigats så har jag inte gått upp mer än lite. Promenaderna gjorde nytta!
• Det känns ingen skillnad på att vara 39 eller 40

Prag dag 5

Det är oerhört varmt! 36 grader! Plågsamt! En perfekt dag för att sätta sig i en buss och åka 7 mil helt enkelt. Vid första tanken kanske det inte är det, men vet man att bussen har aircondition och platserna som besöks är ganska svala så är det helt ok.

Innan vi åkte så åt vi en lysande billig måltid: Nudlar på kinarestaurang för 24kr portionen och öl och läsk för 10kr per glas. Nudlarna var jättegoda om man inte frågade Freja som satt och petade med gaffeln som om de vore maskar som måste ätas en och en.

Bussturen gick till Kutna Horá. Kutna Hora är en gammal stad som ligger 7 mil utanför Prag. Den grundades på 1300-talet och när man hittade silver där så blev den en mycket viktig ort. Silvret tog slut och senare under kommunisttiden så förföll staden ytterligare. Numera är det en ganska liten stad men den har ett par saker som är värda att se:

• Benkyrkan
• S:a Barbara Katedralen
• Gruvan
• Myntmuseéet

Vi besökte alla utom gruvan. Resan genom landsbygden var trevlig och vacker. Landskapet påminner lite om södra Skåne. Det är mer böljande och byarna är mer förfallna, men man känner igen lapptäcket av åkrar. Delvis odlar man samma: raps och vete, men man ser även andra grödor, så som solrosor och majsfält.

Det är för varmt och jag är för svettig för att tänka, alltså lägger jag bara upp några bilder med få kommentarer.

Benkyrkan


Benkyrkan var det som lockade oss dit. Den är en mycket gammal kyrka som har dekorerats med människoben. Kyrkogården innehåller äkta jord från Golgata, vilket gjorde att många ville begravas här. Under pesten trodde man att dessa ben spred smita och de samlades i högar i kapellet. Dessa högar arrangerades under 1800-talet till makabra dekorationer. Tanken är att det arrangeras vackert för att påminna oss om döden som väntar på oss alla, och att dessa människor står i kö till paradiset.

Besöket i benkyrkan var extremt kort. 15minuter ungefär. I förväg kändes detta för kort, men det var nog ganska ok och vi fick nog lite längre tid i praktiken.

S:a Barbara



S:a Barbara är ritad av samma arkitekt som ritade S:t Veitskatedralen. Denna är dock lite mindre, med avsikt för att inte sticka upp helt enkelt. Den innehåller mycket intressanta saker. Man kan se många altare och andra föremål som påminner om Jesuiterna som hade kyrkan från början, man kan sedan se detaljer som påminner om rikedomarna från silvergruvan, t ex i bild 1 där man ser myntmakarna i aktion.

Stadspromenad



Italienska gården med myntmuséet

Det mest historiskt bestående är naturligtvis myntprägligen och silvergruvan i Kutna Hora. Det är dock inte så spännande att se på. Är man intresserad av mynt är det säkert en höjdare. Guiden var däremot en god berättare och gjorde det hela någorlunda intressant genom sitt rappa prat.

Prag dag 4

Dag 4 i Prag så ägnade vi oss åt Pragborgen. Vi tåg spårvagnen dit, och den gick precis utanför hotellet och hela vägen fram och upp för den höjd som borgen ligge på. Det var skönt att slippa inleda med att gå. Frida uppskattar fortfarande spårvagnarna som långsam bergbana. Hon har ju alltid gillat kålmasken i folkets park, så det är kanske inte så konstigt.

Väl framme vid Pragborgen så blev vi lätt förvirrade eftersom vi inte kom in från det hållet som vi trodde. Vi kom in vid slottsträdgården och gick lite där först. Den var mycket vacker och vi fick även se jaktfalkar och andra rovfåglar som var tama.

Efter slottsträdgården gick vi in på första borggården. Denna var ganska stor och kal. Stenläggningen och den slutna ytan gjorde att det var som att gå in i en bastu. Vi följde väggarna för att hamna i skuggan. Familjebiljetten var ganska prisvärd då den kostade SEK200 för att man skulle komma in på alla de spännande ställena.

Vi gick in i den imponerande S:t Veitskatedralen. Den var fantastiskt stor och mycket vacker. Första delen anlades på 900-talet, men denna del är inte kvar. Resten har växt fram under seklerna och man kan verkligen njuta av de vackra valven. Tankarna går till Ken Follets roman "Svärdet och spiran" där en stor del handlar om en en kyrkbyggare. Katedralen var imponerande men svårfotograferad eftersom man inte fick använda varken blixt eller stativ. Vakten blev mycket sur när jag tog fram stativet och höll sedan ögonen på mig. Andra kunde använda blixt fritt och jag smög fram min vid några tillfällen.

Vi fortsatte till konstgalleriet i  S:t Georgs-klostret. Det fanns enormt mycket konst att studera. Konsten var från 1800-talet och det var många kvällsbilder av landskap som var väldigt romantiskt vackra. Man blev ganska mätt på vackra landskap, högtidliga gubbar och tanter, samt avmålade maträtter efter ett tag. En imponerande sal med avgjutningar av 5meter höga bibliska statyer var imponerande på slutet. Den låg så att många missade den, så jag kände mig extra nöjd.

Vi tog några baguetter till lunch. De var normalpris med svenska mått, vilket u var bra på en sådan turisktattraktion. I Sverige hade det inte varit normalpris på ett motsvarande ställe. Maten har överlag annars varit mycket prisvärd, och detta var helt ok.

Vi fortsatte basilikan där man kunde se  mycket mer ursprunglig arkitektur. Denna var vacker på ett mera slitet sätt. Vid utgången kunde man se relikskrinet till höger.

Freja hade sett fram mycket mot att se den Gyllene Gränden. Denna del är nyrenoverad i gammal stil. Den har haft olika syften i olika tider: Allt från tjuvnäste och fattigkvarter till guldsmedsgata. I Gyllene Gränden kunde man gå upp i en lokal inuti muren och studera replikor av många olika rustningar. Ungarna uppskattade detta mycket, eftersom det såg spännande ut. De har överhuvudtagit ett stort intresse för alla gamla saker vi har tittat  på. Den oro som vi kände från början över att det inte skulle vara ett så barnvänligt turistmål är helt bortblåst. De är nästan mer intresserade av historia, gamla föremål och byggnader än vad vi själva är. För dem är det en sagovärld som vinns i verkligheten, till skillnad från *High Chapral" eller andra nöjesparker.

Vi avslutade turen med ett besök i utställingen om slottets historia, besök i själva slottet och slutligen i kruttornet. Slottet imponerade med sin stora sal och historien bakom 30-åriga krigets start. Historiens vingslag kändes mycket närvarande. Kruttornet var inte mycket att se, men det hade iallafall varit ockuperat av svenskar på 1600-talet.

Nedan kan man se en utsiktsbild från själva slottet. Det är en magnifik utsikt där man ser hela Prag bättre än från de torn som många besöker inne i staden. Tyvärr tillåter inte bloggen mig att lgga upp den i full upplösning, så ni får se den på något annat sätt.



 

Prag dag 3

Söndag är ju traditionellt vilodag och det kändes som om en sådan behövdes. Vi bestämde oss för att ta det lugnare idag och sov så länge som hotellfrukosten tillät. Den avslutas 10, så vi gick upp vid 9. Inte så mycket sovmorgon, men alltid något. Vi tog det lugnt på hotellrummet under någon timme innan vi gav oss iväg. Inte för att behövde helga den kristna helgdagen, eftersom vi idag skulle ägna oss åt att vandra i de judiska kvarteren. Vi promenerade genom stan ytterligare en gång och denna gång fortsatte vi förbi gamla stan och tog vägen genom gränderna bortom gamla stans torg. I denna del ligger den judiska delen av Prag.

Promenaderna börjar kännas i fötterna rejält nu och vi har sett delar av stan så många gånger att de inte är lika intressanta. Detta gör att vi går extra omvägar och blir ännu tröttare, men vi ser mycket mer. Vi har börjat vänja oss vid Prags vatten och har med oss vattenflaskor under våra vandringar. Vatten känns fånigt att köpa på flaska, eftersom det oftast är en bra bit dyrare än öl och naturligtvis ur miljösynpunkt. Kranvattnet är uppenbarligen drickbart, men det smakar lite unket. Unkna dofter förekommer ganska ofta i Prag: De kommer från vissa hus man går förbi och på många ställen. Fukten är uppenbarligen ett problem här och på hotellrummet kan man se lite fuktmärken på väggen under fönstret. Tyvärr gör sig också fukten påmind i Hotel Venezias matsal, där frukosten serveras. Det luktar helt enkelt lite för mycket fuktig källare för att vara riktigt trevligt. Som tur är så dövas det lite av kaffedoften.

Vi hittade en mycket trevlig pizzeria på vägen fram. De serverade många vegetariska pizzor som fanns mitt inne bland övriga rätter. Vegetarisk mat känns som en mycket mer natulig del av köket här. De flesta vanliga restaurangerna har några vegetariska alternativ, ofta mitt inne bland köttätarmaten i menyerna och i en del fall i en separat sektion. Jag åt en god pizza med grilla paprika och sparris på. Brödet var perfekt och osten ovanligt smakrik om man jämför med de vanliga arabernas pizzor i Malmö. Maten har varit mycket god överhuvudtaget under resan. Man blir aldrig besviken på det man serveras.

Efter maten var vi äntligen framme i de judiska kvarteren. Vi bestämde oss först att följa guidebokens förslag på rundtur, men när vi kom till första synagogan så insåg vi att inträdet var så högt på de enskilda synagogorna och utställningarna att det inte var lönt att bara köpa någon enstaka biljett, utan bättre att köpa en som gav inträde till dem alla. Alltså fick vi anpassa turen efter detta, så att vi skulle hinna med alla innan stängningsdags.

De flesta synagogorna hade sitt ursprung i medeltiden, men de har renoverats efterhand så de kändes nästan lite för moderna. Utställningarna var däremot fina och intressanta. Det bästa av allt var att Frida, trots att hon bara är 8år kunde lära oss en hel del: Hon hade besökt synagogan i Malmö med skolan och kom ihåg fantastiskt mycket och blev vår guide, framförallt i den äldsta synagogan.

I Pinkas-synagogan var inredningen allt annat än traditionell. Denna har istället tillägnats alla de judar som mördats under andra världskriget. Väggarna täcks av deras namn. Namnen på samtliga från Böhmen och Moldavien uppgår till  80 000 så de täcker alla väggar i synagogan. Det ger ett fruktansvärt intryck där det är en ren och vacker väggstruktur som byggs upp av något så smärtsamt. Utställningen på andra våningen är ännu mer gripande eftersom den består av teckningar som är ritade av barn i koncentrationsläger. Bilderna på människor i duschar gjorde ont att se.

Den gamla kyrkogården var också en märklig plats att besöka. På en mycket liten yta trängs 12 000 gravstenar. Folk är begravda i 12 lager så marken ligger över vanlig marknivå. På stenarna kunde man se hur folk hade lagt småsten på dem. Detta är den judiska traditionen som motsvarar den kristna att lägga blommor. På vissa gravar hade folk lagt pengar på samma sätt. Detta var den mest spännande kyrkogården jag hade sett sedan jag var i Glendaloch.

Det blev en hastig vandring mellan de olika synagogorna och det man slogs av var förutom att det var intressant att folk var så respektlösa mot dessa platser. Trots att man fick låna en gratis kippa (huvudbonad som används i synagogor) så ville folk tydligen inte respektera traditionen att män bär huvudbonad i synagogan.

Den spanska synagogan var den som kändes mest på allvar. Här fanns det tecken på att den faktiskt används som ett guds hus. I de övriga fanns det mest utställningar. Den spanska synagogan var dessutom den vackraste.

Efter besöket i judiska staden gick vi längs floden och över en av broarna bort mot lillsidan. Vi var väldigt trötta i fötterna men insåg att det var den närmaste vägen till spårvagnen hemåt. Planen var dessutom att äta kvällsmat i dessa kvarter. Efter att ha vandrat runt på lillsidan en stund insåg vi att vi inte skulle hitta någon mat där som verkade passa alla i familjen. Det var istället skönt att sätta sig på spårvagnen direkt och åka "hemåt" mot hotellet. Väl framme i de numera bekanta kvarteren gick vi en promenad och hittade en trevlig och enkel liten kinesisk restaurang där vi serverades enorma portioner kinamat till låga priser. Jag åt en god tofugryta som påminde om biff med bambu.

Nu skall det bli skönt att sova på hotellet!

Godnatt från Prag!

Prag dag 2

Natten på hotellet var bra. Hotellet hade sett till att få in två extrasängar till flickorna och den stora dubbelsängen såg inbjudande ut innan man lade sig i den. När man kände på den så insåg man dock att madrassen i dubbelsängen var av ca 4cm skumgummi och det kändes som att ligga direkt på sängbotten. Vad gör man då? Jo, man är ju förälder och därmed manipulativ och byter sängar med barnen: De är ju trots allt s scouter och kan sova på liggunderlag i skogen, medan vi är gamla ledbrutna människor.

Denna dag var det dags för rundvandring med guide. Det ingick i taxiresan och eftersom jag är en snål jävel så måste jag naturligtvis utnyttja detta erbjudande. Vi skulle möta den rödhåriga damen med det röda paraplyet på gamla stadens torg, precis framför det astronomiska uret kl 9:30 och eftersom det var en bit att gå så försökte vi vara ute i god tid. Som vanligt misslyckades vi och fick gå i väldigt fort ner mot gamla stan. Jag hade mina nya sandaler på och ungefär efter 50m hade jag problem med hålfotsinläggen och efter 200m hade jag ett blödande skavsår... 4 timmars rundvandring hade alla förutsättningar att bli en rejäl plåga.

Turligt nog hade jag packat ner strumpor, compeed och lyckades sätta compeedplåstret över skavsåret och fästa hålfotsinläggen med strumporna, så vandringen blev riktigt behaglig. Mina nya sandaler visade sig vara riktigt mycket skönare än de gamla. Väl framme vid torget så väntade den märkiga lilla damen som vi skulle bli runtvisade av. Redan efter 5 minuter så insåg man att hennes engelska inte var den bästa och volymen på hennes lilla högtalare var för låg för att man skulle höra de få ord hon faktiskt kunde uttala på ett begripligt sätt.

Sällskapet var ganska blandat, men de två lustigaste individerna var de två varianterna av Hyacinth ur den brittiska TV-serien "Keeping up the appeareances". Den ena syns till vänster i bilden och den andra kom tyvärr inte riktigt med och står till höger i bildens ytterkant. Hon till höger var verkligen mån om sitt sätt, sina kläder och sin hållning. Gucci hela vägen. Till saken hör dessutom att hon även hade en make med sig, som var på pricken lik han som spelar maken i TV-serien.

Efterhand som turen gick så lärde man sig förstå den obegripliga engelskan och den blev alltmer givande. Första delen uppehöll sig mest i gamla staden och vi fick se några av alla de byggnader som hade speciella historier. Till saken hör att nästan alla hus verkar ha en spännande historia: Någon kändis som Mozart, Kafka eller bildkonstnärer hade bott på alla ställen. Dessutom så hade alla byggnader haft olika roller i historien som musikkonservatorier och liknande.

Mozart hade t ex bott i Svarta Solens hus. Alla husen har spännande namn också: Enhörningens hus, Svarta Madonnans hus, Blå Stjärnans hus och så vidare.

Barnen höll sig förvånansvärt intresserade och lugna under vandringen. Vi försökte översätta lite efterhand som vi bitvis förstod vad guiden sade och det fanns så mycket att se för dem så att de vandrade tappert med. Det var mycket varmt och vi blev mer och mer trötta, men guiden fortsatte oförtrutet medan alla deltagare verkade mer och mer medtagna av värmen. Till slut tog en initiaitvrik dam tag i det hela och band om en pause där vi kunde köpa vatten och dricka. Det var en riktig turistfälla hon tagit oss till: 200 svenska kronor fö r4 flaskor vatten och 4 bananer. Vätskeintaget och frukten vände dock det dalande humöret på oss och barnen för tillfället. Freja var väldigt hängig och trött.

Vi passerade så mycket spännande saker så att man skulle bli guideboksförfattare om man skulle skriva allt, så jag säger som så: Åk hit och titta själv, eller låna min resebok istället! Speciellt handen i S:t Jacobs kyrka var spännande för ungarna, liksom hela kyrkan i sig. Denna var en mumifierad underarm som hängt där i 400 år. Den tillhörde en tjuv som försöket stjäla madonnans juveler och när han gjorde det så tog madonnan tag i hans arm så hårt att man var tvungen att skära av den.

Vi följde med turen ända över Karlsbron där ungarnas krafter tog slut och vi var ganska hungriga. Där lämnade vi gruppen och satte oss på en uteservering. Ungarna åt kyckling för 4de gången på rad (Kinarestaurangen hemma innan vi åkte, KFC och den trevliga restaurangen från kvällsmåltiden innan dess). De får nog snart näbb och fjädrar! Det fanns inget vegetariskt så vi åt en traditionell Tjeckisk måltid: Fläsk, med surkål och knödel. Det var förvånansvärt gott och smakerna blev mycket goda tillsammans, fastän de kändes lite muggiga var för sig.

En lustig sak hände vid denna restaurang: Vi hade precis ätit klart då ett par kinesiskor stannade upp och läste kartan precis bredvid. Jag kände igen dem: Det var de båda coutchsurfartjejerna som sovit över hos Fredrik strax efter midsommar. De är på luffen i europa och couchsurfar från stad till stad. För den som inte vet vad couchsurfing är så är det ett soffutbytesprogram: Man lånar en soffa att sova i någons hem för att sova på, i gengäld erbjuder man sin egen soffa som sovplats till andra. detta gör att man kan resa mycket billigt (www.couchsurfing.com). Flickorna blev lika förvånade som jag och vi pratade en stund. De kommer till Malmö igen och skall då troligen sova hos Fredrik en gång till, så då får de berätta hur resten av resan har gått.

Vi kunde studera brittiska män och brudföljen medan vi satt på uteserveringen. De brittiska männen såg groteska ut när de satt och drack öl med sina bara överkroppar. Brudparen var roligare att titta på. Det verkade vara någonsorts bröllopshelg, eftersom de var så många. Speciellt sött var de barn som hade klätts upp i små kostymer och klänningar. Efter att ha suttit på uteserveringen och njutit länge så åkte vi tillbaka till hotellet genom att ta en spårvagn. Den gick mycket smidigt och speciellt Frida uppskattade transportsättet. Hon tyckte det var som en nöjesfältsattrakton.

Efter några timmars vilan på hotellet gick vi en kvällspromenad. Det var svårt att hitta någonstans att äta, eftersom det var lördagkväll och fullt överallt vi ville gå in. Till slut hittade vi en traditionell tjeckisk restaurang i en källare med valv. Servitrisen var den första otrevliga människan vi stött på under resan. Innan dess har alla tjecker varit trevliga på ett lite blygt och tillbakadraget sätt. Ungefär som jag tror svenskar upplevs utifrån. En annan sak vi börjar inse om landet, efter att ha varit på några olika toaletter: Alla toaletter verkar sakna lås, man får sitta och hålla i handtagen istället. Det är lite märkligt!

 

Prag

Igår kom vi till Prag, Tjeckiens huvudstad, om nu någon missat det. Planet blev lite försenat, men taxin väntade ändå. Chauffören var trevlig och körde oss till hotellet. Hotell Venezia var vid första intrycket lite rörigt och ofärdigt, men personalen var sympatisk och tog emot oss på ett trevligt och kamratligt sätt. Eftersom incheckning inte kunde ske förrän efter två så gick vi en runda på stan efter att vi lämnat in väskorna.

GPS-en som pappa lånat ut till oss ville inte hitta satelliter och trots väntan i 10minuter innan vi gick så blev det inte bättre. Den verkar inte vara så bra på att hitta i Prag, eftersom den sällan hittar dem och när den gör det, så tappar den bort dem igen efter några sekunder. Stan var dock ganska lättorienterad. Det finns sevärdheter och kända byggnader överallt, så man behöver aldrig undra var man är.

Vi gick från hotellet till Václavplatsen, som vi passerat med taxin på vägen från flygplatsen. Chauffören hade på ett trevligt sätt visat några av de viktigaste hållpunkterna i staden på vägen dit och det känns snabbt som om man hittar om man har koll på stadens olika delar. Hotellet ligger i Nya Staden, ca 10 minuters gångväg från denna kända plats där sammetsrevolutonen inleddes 1989. S:t Vaclav vakar över området, och det är många vackra byggnader längs platsens båda sidor. Man kan inte kalla platsen ett torg på allvar, eftersom den på ett tydligt sätt domineras av bilar.

Vi var ganska trötta och hungriga och släntrade efter att ha börjat bli på dåligt humör av hunger in på KFC och åt friterad kyckling. Det fanns inga vegetariska alternativ som lockade för oss och och jag fick hemfalla till mitt gamla rovdjursstadium och äta i denna kommersialismens boning. Gott och flottigt.

Vi gick vidare in i gamla staden och till Ovocný trh som var Prags fruktmarknad förr, och som idag också säljer frukt, men ännu mer leksaker och souvenirer. På bilden till vänster kan man se Freja och Frida botanisera bland de leksaker som på ett uppenbart sätt för tankarna till Bröderna i Osby (BRIO).

Vi gick vidare in i gamla stadens gränder och när man gått en bit genom dessa smala vindningar så kom vi upp till gamla stadens torg. Detta torg var enormt stort och i varje riktning kunde man se historiska byggnader och monument. Eftersom klockan var nära tre på eftermiddagen så passade vi på att se hur klockspelet spelade i det gamla astronomiska uret. Det var svårt att se eftersom det var löjligt mycket folk på plats, men det var några mekaniska figuer som slog på klockor och liknande. Detta sker varje timme och samlar förvånansvärt mycket folk som applåderar åt den uråldriga mekaniska uppenbarelsen. Trevligt och imponerande ur, men jag gillar domkyrkans i Lund mer, antagligen för att jag varit inuti det och sett mycket mer av det. Det här var lite svårt att se.

Vi promenerade tillbaka till hotellet och fick vi vårt rum, som visade sig ligga i en annan byggnad ett kvarter bort. Rummet är uppenbarligen en gammal kontorslokal, eftersom det finns kontakter och nätverksuttag överallt. Det är praktiskt och rent, vilket uppväger för det något enkla intrycket. Allt som krävs finns där och man skall ju ändå inte sitta på rummet under semestern. Vi var helt slut i huvudena och lade oss därför för att ta en lur på våra sängar. Vi sov gott under några timmar och vaknade senare för att gå ut igen. Under tiden passade vädergudarna på att släppa ner en massa regn. Där hade vi tur!

Vi tog en promenad och hittade denna gång en trevlig restaurang som vi först trodde var rysk, men som visade sig ha ganska blandade rätter. Det var högljudd musik från en TV och vi vände nästan i dörren, men blev hänvisade till rummen med valv i källaren. Dessa kändes dock tråkiga och hade usel luft. Det var en varm och extremt fuktig dag och all form av friskluft kändes som ett absolut måste. När vi kom upp och var på väg att gå ifrån restaurangen så upptäckte vi att TV-ljudet hade minskat rejält och vi kunde äta i lugn och ro. Jag åt en vegetarisk pastarätt som var väldigt god, Annicka en annan pasta och flickorna tog kyckling.

Humöret blev på topp och vi gick en lång promenad efter maten. Vi gick ner mot Vltrava-floden och tittade på vattnet i skymningen och det var mycket vackert och skönt att promenera i början, men efterhand som tiden gick så blev luften väldigt tung av luftfuktigheten vilket tog hårt på Annickas andning och dessutom kände hon symptom på vätskebrist. Vi fick vända mot hotellet efter en trevlig promenad som tyvärr slutade ansträngande.

Vi somnade väldigt gott efter allt promenerande och alla intryck. 1a dagen var över!